Så här ser hon ut! Hittade ingen bättre bild just nu. Linda har fler, men var??? Den här får duga för alla nyfikna så länge...
/Anna
måndag 27 april 2009
Visst e hon fin?!
Rosalinda - lite vårfällningsdammig, men ändå... Är jättenöjd med hennes utveckling i vinter. Nu börjar hon se ut som en riktig liten häst. Och det allra viktigaste är ju att hon är trevlig att ha att göra med och positiv till arbete. Jag håller på att tömköra och har även börjat longera henne vid ett par tillfällen och hon lyssnar jättefint på alla kommandon - särskilt de som betyder att hon får springa. På det viset är hon fruktansvärt lik mamma Rosette. En aldrig sinande energi, som jag hoppas ska bestå när hon kommer i sulkyn så småningom. Jag ser verkligen fram emot att kunna köra henne till sommaren, fast det gäller att ta det lugnt och försiktigt för det är en känslig liten dam som lätt blir stressad.Till sommaren är det ju även dags för treårspremiering och det ska bli spännande. Hade ju varit kul med ett diplom, mest för Rosettes skull, men det är nog till att hoppas för mycket om man tror att hon ska gå från 38 till 40 p. Fast under har ju skett förut... Rosette fick 39 p i juli på treårs och sen 42 på utställning en månad senare.
På fredag hämtar Linda sin nya häst, Savanna, i Göteborg. En ettåring som ser trevlig ut och som förhoppningsvis ska bli hennes stora häst när hon fallit för åldersstrecket med Jelina.
/Anna
söndag 5 april 2009
Klubbmästerskap!
Länge sen uppdatering! Har ju börjat skriva en "vanlig" blogg också och det känns lite knäppt att skriva på två håll, särskilt när det inte händer så mycket på hästfronten för min del. Tanken med den här bloggen var ju att Linda och jag skulle skriva tillsammans men hennes intresse är inte så stort och eftersom det mest är hon som sysslar med hästarna så ligger det rätt stilla här. Idag har vi i alla fall varit på tävlingar så en liten historia följer om det:
Startade dagen i stallet vid åttatiden. Ja, Linda hade då varit igång ett tag och Jelina var halvklar och stod och käkade när jag kom. Vi hade bestämt att köra kvart över åtta men vanan trogen kom vi iväg halv nio. Jelina travade glatt in i transporten och en kvart senare var vi på plats i Ravlunda.
Först avklarades en 40 cm-klass med drygt tio startande. Jag hade hedersuppdraget att skriva till Karina som var domare. En liten tjej ramlade av, men slog sig inte. För övrigt många omridningar. Det märktes att både hästar och ryttare var ringrostiga och inte hade hunnit träna så mycket.
Lindas första klass var 60 cm Clear Round och det tyckte Jelina var livat! Hon har inte hoppat alls sen i höstas och Linda hade inte en chans att hålla henne när hon la sig på bettet och drog. Högt över hinderna var hon, men höll på att gå omkull i flera svängar. Felfritt blev det i alla fall!
Andra klassen var LD A:0/A:0 och det var Klubbmästerskapet. Förra året vann ju Linda sin kategori men i år var de ju aningen ringrostiga vilket märktes när hinderna höjdes. En vägran på första och sen en till på tredje hindret, men för övrigt betydligt mer sansat än i första klassen så Linda var nöjd och det såg bra ut. Bådar gott inför säsongen. Lite mer träning så flyter det nog på bättre.
Träningen med Surprice går framåt. Linda har haft henne med på hoppträning i Ravlunda och planerar att ta med henne på nästa träningstävling i Fågeltofta.
Inkörningen av Rosalinda går också framåt. Hon var ute på en skentur för ett tag sen, när hon lyckades sticka för mig men fick sig en minnesbeta när hon tvingades arbeta ett bra tag till och inte fick en chans till att dra. Hon blir nog en bra körhäst så småningom - framåt och orädd. Precis lik sin mamma Rosette!
/Anna
Startade dagen i stallet vid åttatiden. Ja, Linda hade då varit igång ett tag och Jelina var halvklar och stod och käkade när jag kom. Vi hade bestämt att köra kvart över åtta men vanan trogen kom vi iväg halv nio. Jelina travade glatt in i transporten och en kvart senare var vi på plats i Ravlunda.
Först avklarades en 40 cm-klass med drygt tio startande. Jag hade hedersuppdraget att skriva till Karina som var domare. En liten tjej ramlade av, men slog sig inte. För övrigt många omridningar. Det märktes att både hästar och ryttare var ringrostiga och inte hade hunnit träna så mycket.
Lindas första klass var 60 cm Clear Round och det tyckte Jelina var livat! Hon har inte hoppat alls sen i höstas och Linda hade inte en chans att hålla henne när hon la sig på bettet och drog. Högt över hinderna var hon, men höll på att gå omkull i flera svängar. Felfritt blev det i alla fall!
Andra klassen var LD A:0/A:0 och det var Klubbmästerskapet. Förra året vann ju Linda sin kategori men i år var de ju aningen ringrostiga vilket märktes när hinderna höjdes. En vägran på första och sen en till på tredje hindret, men för övrigt betydligt mer sansat än i första klassen så Linda var nöjd och det såg bra ut. Bådar gott inför säsongen. Lite mer träning så flyter det nog på bättre.
Träningen med Surprice går framåt. Linda har haft henne med på hoppträning i Ravlunda och planerar att ta med henne på nästa träningstävling i Fågeltofta.
Inkörningen av Rosalinda går också framåt. Hon var ute på en skentur för ett tag sen, när hon lyckades sticka för mig men fick sig en minnesbeta när hon tvingades arbeta ett bra tag till och inte fick en chans till att dra. Hon blir nog en bra körhäst så småningom - framåt och orädd. Precis lik sin mamma Rosette!
/Anna
onsdag 31 december 2008
HAPPY NEW YEAR!!
Ett riktigt Gott Nytt År önskar vi alla som läser detta.
Jag har inte funderat ut några bra nyårslöften än. Kanske lika bra att låta bli med tanke på hur bra dessa brukar hållas...
Hästarna mår alldeles förträffligt i alla fall. Har precis varit ute med lite nyårssupé i form av havrekross, Krafft och morötter till dem. I och för sig samma supé som serveras varje kväll... Ensilage har de fri tillgång på i vindskyddet vilket för övrigt fungerar förträffligt. De trivs så till den milda grad därinne att de knappt går ut alls. Jag som inbillade mig i höstas att jag skulle strö med massor av gul, härlig halm och sen skulle det vara lääänge. Ack så fel jag hade! Eftersom de står därinne jämt så blir det allt vackert till att gödsla ut minst en kärra om dagen. Vi kunde ju valt att ha balen ute men som den står nu äter de torrt och fint, helt utan spill, vilket är ett stort plus. Sen hade det ju aldrig gått om vi haft fler hästar eller om de två vi har inte varit så otroligt goda vänner. Nu kan de utan problem äta kraftfoder i varsin hink precis bredvid varann och skulle den ena äta upp snabbare så delar den andra med sig av sitt. Rätt fantastiskt med tanke på att Katja är 22 år och Rosalinda 2!
Inkörningen av "Lillan", Rosalinda, går framåt. Hon är jätteduktig och lättlärd och börjar förstå både smackning, "ptroo" och "stilla". Jag har bestämt mig att hon ska bli den första av våra hästar som ska kunna de två sistnämnda kommandoorden. Ja, Katja har väl aldrig haft några problem att stå stilla, men de andra... Både Rosette, Karisma, Kalle och för att inte tala om gamla Katinka, lämnade alltid gårdsplanen med kusken (dvs jag) halvvägs uppe i vagnen. Värst var det när man skulle upp i den gamla åkvagnen med stora ekerhjul. Det blev som ett ekorrhjul istället - hjulet snurrade och sen gällde det att själv klättra fortare för att komma i kärran...
Linda gör allt större framsteg med Surprise också. Hon har börjat med galoppfattningar och även hoppat något småhinder. Jelina har fått lite välförtjänt vintervila och promenadrids mest på helgerna. Rosette var ute på ett race med sin ryttare Martina och bockade av henne i yster galopp. Vem som sen fick mest motion, Rosette eller Martina, när de lekte tafatt efteråt vet jag inte, men trötta var de nog båda två :)
Nej, nu ska jag förbereda vår nyårssupé - kräftor till förrätt (egenodlade), hjortfilé till varmrätt (fälld på egen mark) och hemmagjord glass till dessert. Mums!
Än en gång GOTT NYTT ÅR!
/Anna
Jag har inte funderat ut några bra nyårslöften än. Kanske lika bra att låta bli med tanke på hur bra dessa brukar hållas...
Hästarna mår alldeles förträffligt i alla fall. Har precis varit ute med lite nyårssupé i form av havrekross, Krafft och morötter till dem. I och för sig samma supé som serveras varje kväll... Ensilage har de fri tillgång på i vindskyddet vilket för övrigt fungerar förträffligt. De trivs så till den milda grad därinne att de knappt går ut alls. Jag som inbillade mig i höstas att jag skulle strö med massor av gul, härlig halm och sen skulle det vara lääänge. Ack så fel jag hade! Eftersom de står därinne jämt så blir det allt vackert till att gödsla ut minst en kärra om dagen. Vi kunde ju valt att ha balen ute men som den står nu äter de torrt och fint, helt utan spill, vilket är ett stort plus. Sen hade det ju aldrig gått om vi haft fler hästar eller om de två vi har inte varit så otroligt goda vänner. Nu kan de utan problem äta kraftfoder i varsin hink precis bredvid varann och skulle den ena äta upp snabbare så delar den andra med sig av sitt. Rätt fantastiskt med tanke på att Katja är 22 år och Rosalinda 2!
Inkörningen av "Lillan", Rosalinda, går framåt. Hon är jätteduktig och lättlärd och börjar förstå både smackning, "ptroo" och "stilla". Jag har bestämt mig att hon ska bli den första av våra hästar som ska kunna de två sistnämnda kommandoorden. Ja, Katja har väl aldrig haft några problem att stå stilla, men de andra... Både Rosette, Karisma, Kalle och för att inte tala om gamla Katinka, lämnade alltid gårdsplanen med kusken (dvs jag) halvvägs uppe i vagnen. Värst var det när man skulle upp i den gamla åkvagnen med stora ekerhjul. Det blev som ett ekorrhjul istället - hjulet snurrade och sen gällde det att själv klättra fortare för att komma i kärran...
Linda gör allt större framsteg med Surprise också. Hon har börjat med galoppfattningar och även hoppat något småhinder. Jelina har fått lite välförtjänt vintervila och promenadrids mest på helgerna. Rosette var ute på ett race med sin ryttare Martina och bockade av henne i yster galopp. Vem som sen fick mest motion, Rosette eller Martina, när de lekte tafatt efteråt vet jag inte, men trötta var de nog båda två :)
Nej, nu ska jag förbereda vår nyårssupé - kräftor till förrätt (egenodlade), hjortfilé till varmrätt (fälld på egen mark) och hemmagjord glass till dessert. Mums!
Än en gång GOTT NYTT ÅR!
/Anna
tisdag 9 december 2008
Utbildning
Framstegen med Surprise´s utbildning fortsätter. Här är en bild från helgens träningspass. Med tanke på att det nog är sådär tjugonde gången hon har ryttare på ryggen är det beundransvärt hur fint hon går, hela tiden med öronen spetsade och spänst i steget!
/Anna
fredag 28 november 2008
Lite bilder
Årets hubertusjakt med Albo Ridklubb. Full fart i vattnet på stranden!
Och lika full fart på upploppet!
Surprise börjar se ut som en riktig ridponny nu! Linda har bestämt sig för att behålla henne över vintern och fortsätta jobba med henne. Hon är trevlig och lättlärd och har uppfört sig väldigt väl de gånger jag och Linda ridit ut ihop. Jag kan lugnt intyga att jag sitter betydligt lösare på Jelina än Linda gör på "Raisan". Fast det kanske inte säger så mycket om hästen utan mer om ryttarens förmåga... *Hm*
/Anna
Ett äventyr
Så har Linda äntligen fått ett par av sina stora drömmar uppfyllda! I lördags var vi på Flyinge och hon fick träffa sin stora idol Piia Pantsu (och Fredrik Jönsson...) och rida ett träningspass för henne. Det hela var en vinst från en tävling på Falsterbo Horse Show från i somras där man skulle skriva en motivering varför man ville vinna en träning i hoppning, dressyr eller terräng för någon av sina idoler. Linda krafsade ner något ganska hastigt och glömde nog bort det hela ända tills det dök upp ett mail:
"Grattis du har vunnit!" och det visade sig att hon var en av åtta utvalda.
Alltså anlände vi till Flyinge och efter en lååång väntan (vi kom i alldeles för god tid) så var det dags för samling och genomgång av allas fälttävlanserfarenhet. Av åtta deltagare var det bara Linda och en tjej till som red ponny. De andra hade stora hästar och samtliga hade ridit terräng innan på varierande nivå upp till Msv. Ponnytjejerna sneglade lite nervöst på varandra när de gick för att lasta av och brodda sina hästar.
De fick börja med att värma upp på en stor utebana med några fasta hinder i form av stockar, en bank och olika gravar. Jelina var inte jätteframåt - hon såg nog detta som vanlig banhoppning - men när de efter en stund fick hoppa både upp och ner för banken vaknade hon en aning och Linda fick beröm för att Jelina litade på henne så mycket. De flesta andra fick ganska många stopp på samtliga hinder...
Efter banken delades gänget upp i två grupper, ponnyerna och unghästarna i en och de andra fyra i en. Piia och Fredrik tog sig an varsin grupp och till Lindas glädje blev det Piia som blev hennes instruktör. Sen bar det ut på den "riktiga" terrängbanan och då vaknade Jelina!!
I två timmar fick de sen hoppa allt från trappor, vattenhinder, upphopp och ett jättestort nedhopp. Jag blundade emellanåt måste jag säga, men Linda strålade och tvekade inte ett dugg fast ett par av tjejerna i Fredriks grupp åkte av i trappan. Det största hindret var som sagt nedhoppet över en stock som var upp emot en meter och bakom den ett nedhopp på en meter till. "Hon är otroligt balanserad och hinderklok!" tyckte Piia om Jelina.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att de skulle klara alla svårigheterna men med Piias lotsning och förmåga att se vad varje ekipages nivå låg så kom alla ryttare och hästar nöjda men otroligt trötta i mål för att bjudas på fika. Efter det fick de titta på när Piia och Fredrik tränade några av sina hästar i ridhuset vilket var uppskattat och många tips snappades nog upp.
Efter detta har Linda ännu mer bestämt sig för att ta fälttävlanskort och åka ut och tävla. Jag har tidigare haft en del argument emot, men efter att Piia lugnt konstaterat när Jelina landade efter ett perfekt nedhopp: "Detta var ett Msv-hinder för ponnyfälttävlan!", ja, då föll de flesta argumenten.
Sen föll även mina invändningar om att de nog fick bli bättre på dressyr först, när jag fick se vår guldklimp med en leende Linda på ryggen träna bakdelsvändningar, med en form och schvung jag aldrig sett hos henne, på dressyrträningen i veckan.
Tyvärr finns inga bilder från terrängäventyret eftersom batterierna i kameran oturligt nog tog slut! Retfullt kanske, men känslan och pirret i magen finns kvar i alla fall hos mig, och säkert hos Linda med!
/Anna
"Grattis du har vunnit!" och det visade sig att hon var en av åtta utvalda.
Alltså anlände vi till Flyinge och efter en lååång väntan (vi kom i alldeles för god tid) så var det dags för samling och genomgång av allas fälttävlanserfarenhet. Av åtta deltagare var det bara Linda och en tjej till som red ponny. De andra hade stora hästar och samtliga hade ridit terräng innan på varierande nivå upp till Msv. Ponnytjejerna sneglade lite nervöst på varandra när de gick för att lasta av och brodda sina hästar.
De fick börja med att värma upp på en stor utebana med några fasta hinder i form av stockar, en bank och olika gravar. Jelina var inte jätteframåt - hon såg nog detta som vanlig banhoppning - men när de efter en stund fick hoppa både upp och ner för banken vaknade hon en aning och Linda fick beröm för att Jelina litade på henne så mycket. De flesta andra fick ganska många stopp på samtliga hinder...
Efter banken delades gänget upp i två grupper, ponnyerna och unghästarna i en och de andra fyra i en. Piia och Fredrik tog sig an varsin grupp och till Lindas glädje blev det Piia som blev hennes instruktör. Sen bar det ut på den "riktiga" terrängbanan och då vaknade Jelina!!
I två timmar fick de sen hoppa allt från trappor, vattenhinder, upphopp och ett jättestort nedhopp. Jag blundade emellanåt måste jag säga, men Linda strålade och tvekade inte ett dugg fast ett par av tjejerna i Fredriks grupp åkte av i trappan. Det största hindret var som sagt nedhoppet över en stock som var upp emot en meter och bakom den ett nedhopp på en meter till. "Hon är otroligt balanserad och hinderklok!" tyckte Piia om Jelina.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att de skulle klara alla svårigheterna men med Piias lotsning och förmåga att se vad varje ekipages nivå låg så kom alla ryttare och hästar nöjda men otroligt trötta i mål för att bjudas på fika. Efter det fick de titta på när Piia och Fredrik tränade några av sina hästar i ridhuset vilket var uppskattat och många tips snappades nog upp.
Efter detta har Linda ännu mer bestämt sig för att ta fälttävlanskort och åka ut och tävla. Jag har tidigare haft en del argument emot, men efter att Piia lugnt konstaterat när Jelina landade efter ett perfekt nedhopp: "Detta var ett Msv-hinder för ponnyfälttävlan!", ja, då föll de flesta argumenten.
Sen föll även mina invändningar om att de nog fick bli bättre på dressyr först, när jag fick se vår guldklimp med en leende Linda på ryggen träna bakdelsvändningar, med en form och schvung jag aldrig sett hos henne, på dressyrträningen i veckan.
Tyvärr finns inga bilder från terrängäventyret eftersom batterierna i kameran oturligt nog tog slut! Retfullt kanske, men känslan och pirret i magen finns kvar i alla fall hos mig, och säkert hos Linda med!
/Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
