Det skulle ju vara vår!!!!

Påsken är vår - oavsett när den inträffar - och nu när alla vårblommor börjat kika fram, fåglarna kvittrat ett bra tag och solen värmt så skönt att det blev eftermiddagskaffe på trappan häromdagen - ja, då bara måste det vara vår. Men som så många gånger förr lurade vädergudarna oss... Det började i förrgår, fortsatte igår och fortfarande öser snön ner utanför fönstret. Ett par dm snö har fallit, mer i drivorna, och av mina påskliljor och krokus syns ingenting. Tävlingen som skulle vara igår flyttades fram en vecka och just nu ligger nog all ridning på is (ja, ja...)
Hästarna var inte överdrivet intresserade av att gå ut igår. De små var iofs rätt ivriga, men Katja och Jelina hade helst vänt i stalldörren om de fått bestämma. Jag har alltid hävdat att fjordhästar är väderoberoende, men det har inte mina hästar riktigt förstått. Får de bestämma så är det boxen som gäller. Särskilt Jelina skulle nog kunna vara inne jämt. Hon ligger gladeligen kvar i halmen och snarkar när de andra går ut och det har mer än en gång hänt att jag fått klättra över henne och milt sparka upp henne. Eller ta på grimman och idka dragkemp för att få upp/ut henne. Sen piggnar hon till på väg till hagen och är nästan vaken när vi kommer till grinden.
Jag ska bege mig till stallet om en stund och se om det är något slädföre på vägen så kanske släden kan få komma ut denna säsongen också. Lite kul - fast det skulle ju vara vår!!!!
/Anna

Tvärstopp!

...blev det av någon oförklarlig anledning på vår hoppglada häst i lördags i Bollerup. Men nu ska vi kanske inte gå händelserna i förväg utan börja från början med förra helgen. Linda var då i Fågeltofta på klubbtävling och hoppade två klasser. Jelina var pigg och glad i vanlig ordning och studsade runt på gräsplanen ute vid vägen på framridningen. Där står en bank som de hoppade fram på både på längden och tvären, med och utan hinder uppe på. När man ser dem dundra fram över sådana hinder med bus i blicken förstår jag till fullo Lindas längtan efter att få rida fälttävlan. Sen börjar jag fundera på skaderisker, fasta terränghinder osv osv och då känner jag mer att "Aldrig i livet att jag släpper ut dem på en terrängbana!". Två gånger har de tävlat terräng och senast gick det riktigt bra med en tredjeplacering i terrängen av ett tjugotal startande och slutligen en total tredjeplats på den sammanlagda fälttävlan.
Nu var det ju dock inte terräng och utomhus som gällde i Fågeltofta utan banhoppning och inomhus. Jelina har aldrig varit någon innehäst. Hon går helt enkelt inte fram i ridhus vilket Linda bittert fått erfara vid flera tillfällen. Nu gick hon i alla fall tämligen bra, och flera kommentarer hördes om att hon såg bra ut, men för oss som känner henne var det klart undertempo. Felfri ritt i första klassen som var Clear Round och ett stopp i fas 1 i andra klassen som var A/A. Ett rent missförstånd såg det ut som. Hindret stod snett mot sargen och Linda "visade vägen" redan i anridningen eftersom man i landningen skulle svänga vänster. Detta tog Jelina bokstavligt och svängde redan innan hindret... Lite förargligt, men försvarbart i alla fall.
Så var det dags för lokaltävling på Bollerup i lördags. Vi hade bara anmält till LD eftersom vi nog tycker att hon behöver lite mer rutin innan det är dags för LC-höjd. Jelina var jätteladdad! Och då menar jag inte bara pigg utan så där uppblåst och drakblåsande övertriggad. Hon dansade fram och såg väldigt pampig ut jämfört med de andra ponnyerna. Hon blir ju så mycket maffigare när hon krullar ihop sig och varvar caprioler med en och annan levade!
Som sagt jättetänd ända tills det var dags för framhoppning inomhus. Ingen hit tyckte Jelina och dessutom trångt och rörigt. De studsade över ett kryss och ett rättuppstående och eftersom jag tyckte det såg okej ut bad jag Linda ta oxern en gång och sen lämna framhoppningen. Vad som hände sen och varför vet jag inte riktigt, men Jelina laddade på hindret och skulle precis lyfta när hon ångrade sig och tvärnitade så nära att bommarna flög omkrig. Sen kastade hon sig baklänges, fick in bakdelen under sig och välte över på rygg, rullade över Linda och reste sig sen i halvsittande ställning med Linda liggande under sig. Där satt hon och kikade ner under sig liksom för att säga "Hördudu matte flytta på dig så att jag kan resa mig utan att trampa på dig!" Men när Linda inte gjorde det satte hon försiktigt ett framben på varje sida om henne och reste sig upp och klev sedan med höga benlyft över henne. Två sekunder senare var Linda på benen och alla kunde andas ut. Och tre sekunder senare ropade de in henne på banan vilket dock ändrades och hon fick flytta ner i startlistan.
Men med omkullridningen i färskt minne tappade de nog sugen lite båda två och Linda fick dessutom en ordentlig smäll i ryggen så det blev ytterligare ett par tvärnitar på framhoppningen innan vi valde att gå därifrån och hämta lite nytt mod utomhus. Det syntes att Linda hade jätteont, men hon ville ändå försöka och startade trots allt men utan att kunna rida riktigt och med tveksam häst blev det ett stopp på första hindret, ett på andra och så ett sista på tredje hindret och så "Tut, tut, tut - tyvärr är ekipaget..." Snopet och besviket för Linda, men sånt är livet ibland. Den dagen man blir riktigt klok på hästar och sig själv också för den delen finns nog inte. Nu är det ny träning som gäller, nytt självförtoende som ska byggas upp hos häst och ryttare och så vidare. Nästa tävling är i Askeröd den 21:e och då ska hon rida två hästar. Vi kämpar vidare!